Sju samskapande forskningsprojekt ska möta komplexa arbetslivsutmaningar
Dagens arbetsliv står inför stora förändringar och utmaningar. Fortes nationella program för arbetslivsforskning ska bidra till att öka förståelsen för hur vi skapar ett välfungerande arbetsliv. Nu beviljar Forte finansiering till sju samskapande forskningsprojekt för hållbar arbetslivsutveckling. Projekten, som ska löpa under 2023–2025, finansieras med sammanlagt 34 miljoner kronor.
Samskapande är en forskningsmetod som innebär att de som berörs av forskningen är aktiva i forskningsprocessen. Det kan handla om allt ifrån att identifiera problem till att gemensamt söka lösningar och sprida kunskap om dessa. Deltagarna kan till exempel vara medarbetare, verksamheter, praktiker eller beslutsfattare.
– Målet är att projekten ska kunna bidra med idéer och lösningar på konkreta problem i arbetslivet. För Forte är utlysningen också ett sätt att skapa möjligheter för forskare att utveckla den här typen av metoder och tillvägagångssätt, säger Anna-Karin Florén, ansvarig för Fortes nationella program för arbetslivsforskning.
Det här är första gången Forte utlyser medel för samskapande forskning inom arbetslivsområdet. Under de senaste åren har samskapande fått allt större utrymme i internationell forskning, särskilt inom hälsoområdet. Men Anna-Karin Florén tror att samskapande också, i vissa avseenden, kan ge mervärde till arbetslivsforskningen.
– Inom arbetslivsområdet finns komplexa utmaningar och problem där flera perspektiv kan öka möjligheten att nå fram. Samskapande kan vara ett verktyg för att öka forskningens träffsäkerhet och bidra till att forskningen kommer till användning – men det gäller såklart inte för all forskning i alla sammanhang, säger Anna-Karin Florén.
För att stärka lärandet kring metoden kommer Forte också att initiera nätverksaktiviteter för de projekt som beviljas medel. På så sätt vill Forte möjliggöra att kunskap och erfarenheter överförs mellan projekten.
Ska hitta nya styrformer för hemtjänsten
Marita Flisbäck är professor i sociologi vid Högskolan i Borås. Hon är en av de sju projektledare som beviljas finansiering i utlysningen. I projektet ”Detaljstyrningens janusansikte” ska Marita och hennes kollegor studera hur styrningen av hemtjänstens kärnverksamhet påverkar det vardagliga omsorgsarbetet. Det ska studeras utifrån såväl undersköterskornas som omsorgstagarnas perspektiv.
Vad hoppas ni att projektet ska leda till?
Vi hoppas att projektet ska bidra till insikter om både detaljstyrningen och den mer tillitsbaserade styrningens möjligheter och begränsningar inom hemtjänsten. Vi vill sedan se om det går att utveckla alternativa styrformer, som på ett bättre sätt kan tillgodose såväl undersköterskornas som omsorgstagares behov. Det gäller att hitta en hållbar arbetsvardag där kompetenser kan omsättas utan att de anställda blir sjuka eller utsätts för exploatering – och som samtidigt säkerställer att omsorgstagare får sina komplexa behov tillgodosedda.
På vilket sätt kommer användarna att involveras i forskningen?
Användarna är en central del av hela processen, från planeringsstadiet till slutresultat. En referensgrupp, där undersköterskor, omsorgstagare, chefer, administrativ personal och politiker ingår, har varit med om att utforma projektet. Referensgruppen kan ses som en ”garant” för att projektets syfte och genomförande har relevans för praktiker. Referensgruppen används i projektet som en arbetsgrupp, ett slags nav för återkommande diskussioner och analys.
Vi kommer också att knyta en assistent till projektet som har sin anställning i en hemtjänstgrupp. Assistenten kommer att hantera praktiska frågor och information om projektet, samt verka som en kommunikativ länk mellan forskningsprocessen och den praktiska verksamheten.
Varför är samskapande viktigt för just det här projektet?
Att projektet bygger på en samskapande forskningsprocess är en förutsättning för att utarbeta en styrform som utgår från såväl undersköterskornas som omsorgstagarnas behov och möjligheter, alltså en styrform som är organiserad underifrån.
Referensgruppen utgör en unik resurs där styrning, organisering och arbetsvillkor i hemtjänsten kan diskuteras utifrån flera olika perspektiv. De som har mandat att förändra styrningen finns representerade i gruppen – även om undersköterskornas arbetsvillkor och omsorgstagarnas behov av en god omsorg utgör projektets huvudsakliga tolkningsperspektiv. Referensgruppen är alltså en viktig förutsättning för att vi ska veta om – och hur – nya styrformer praktiskt kan realiseras.
